A beautiful song by Kraja, for a beautiful afternoon on Lake Superior.

Lyrics:
Nu är det synd om dom döda
som ej får sitta i vårens tid
och värma sig i solen
på ljus och ljuvlig blomsterlid

Men kanske viskade dom döda
då ord till vivan och violen
som inga levande förstår

Dom döda veta mer än andra
och kanske skulle dom när solen går
då, med en glädje djupare än vår
bland kvällens skuggor ännu vandra
i tankar på den hemlighet
som bara graven vet

English:
Now it’s a shame about the dead
Who cannot sit in spring time
And warm themselves in the sun
In the bright and lovely season of flowers

But maybe the dead whispered
Words to the primrose and the violet
That no one living understands

The dead know more than others
And maybe when the sun sets
Then, with a joy deeper than ours
Among the shadows of the evening, they shall go walking
Thinking of the secrets
That only the grave knows.